paint me paradise

Madrid del II

2011-01-12 @ 22:58:56

Man tycker sig att jag ska ha träffat på en jackpot när jag kom fram till porten. Det varade i ca en sekund innan jag insåg att dörren var låst och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig in. Ca 10 minuter senare och med stor beslutsamhet tårar instängda inombord så kom en udda liten man med hatt och mustach ut ur byggnaden - så självklart passade jag på att smita in, vem hade inte det?

Jag väntade på hissen och hörde dess fruktansvärda gnisslande på väg mot mig (Ichigo kan understryka hissens skick - kommentera gärna stalker) och när jag öppnade dörrarna fann jag en yta som KNAPPT rymde mig och min resväska - och så gnisslade jag och hissen uppåt.

Självklart, vad annars! Det är ingen som öppnar & jag står där dyngsur, med fläckiga glasögon, drypande hår, blöta tår och ett massivt bagage. Nu då?

Det var bara att ta hissen ner igen. Här någonstans ville jag storböla eller eventuellt bryta mig in i fastighetens inre rum. Då kommer en kille och hans flickvän ur hissen och han kan engelska. nu i eferhand är det en jäkla blessing för han måste ha varit en av högst tre engelsk talande vi träffade på under vår helg i Madrid.

Efter att ha ringt mannen som höll i hostellet och fått prata med honom var jag ännu mer förbannad och deprimerad. Jag och mamman ringde nämligen honom dagen innan jag lämnade lilla Novales för att kolla när jag kunde checka in, MEN fanskapet borstade bort oss och svarade aldrig på vår fråga utan sa bara "det är bara att komma" så när han pratar med mig i ett tonfall som man gör till ett barn som försöker sätta handen på spisen och säger att man bara kan checka in efter 14 vill jag döda mannen. (liten detalj, klockan var cirka 10 nu)

Så det hela slutade med att mannen som visade sig också bo i byggnaden med sin rumskompis erbjöd sig att förvara mitt bagage till eftermiddagen. Här tänker man att jag skulle tveka och inte vilja lämna ifrån mig allting... Jag tog chansen och lämnade av rubbet och stack fort som fan!

Nu hade jag alltså 3 timmar på mig i regnet på en helgdag där det mesta ar stängt att ta död på innan jag kunde sticka till flygplatsen och hämta upp Ichigo. Så jag gjorde vad alla andra turister skulle ha gjort. Köpte vykort, hittade inte tillbaka till tunnelbanan, kom för tidigt till flygplatsen & slutligen satte mig ner vid rätt gate och skrev vykorten.

Jag vill tillägga den underhållande konversationen jag hade med en tjej som jobbade på flygplatsen

Jag: Donde esta la sala numero cinco? (var är ankomsthall nummer 5?)
Personalen: Es blablablablablablabla vänster blablabla upp blablablabla. *tittar på mig*
Jag: Eh.. Okay I was just faking, do you speak english?
Personalen skrattar ihjäl sig och ger mig instruktioner på engelska. Inte visste jag att jag behövde korsa och sicksacka genom hela flygplatsen.

Åh kom igen! Det är bara bevis på att jag åtminstone låter spansk!

Permalink Dagens noteringar Kommentarer (3) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: hanna

haha mycket gnisslande! :D



åh råkade göra samma sak på madrids flygplats ca 5 gånger, bah "hola!" till folk man möter för det är ju trevligt, men då avlossar de en salva rallyspanska & jag bah "..........." stirrar & sen blir allt obehagligt.

2011-01-12 @ 23:27:04

Postat av: Mira

Först: OMG jag skrev precis inlägget!! Har du ugglat runt här och bara väntat?? uppskrämd och jo jag vet precis hur rallyspanska låter -.-' alltså det är precis som jag sa, dom skriker men saktar inte ner -.-'

2011-01-12 @ 23:30:45

Postat av: h

hahhaha asså en halvtimme efter är väl inte så skrämmande

2011-01-13 @ 20:31:07


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback