awkward moment..
2011-01-13 @ 23:59:33
Varje gång jag lämnar huset så kommer jag tillbaka med någon helt fåfängt underlig historia. Är det jag som är målet för all idioti här borta eller är det såhär livet är i ett främmande land?
Okej här kommer historian då. Idag blev jag utbjuden på en dejt. Av en kille som tränar på samma gym som jag. Som inte kan någon engelska. Som tränar i rutiga pyjamasbyxor. Och han tränar bara styrketräning. Bra inledning tycker ni inte?
När jag gjorde mig redo för att lämna huset och stod mellan valet av en bh som man knyter i nacken som jag förmodligen skulle tappa under träningen eller en super delux fylld push-up bh som utan problem håller allt på plats.
Ibland måste man satsa på bekvämlighet, trots att mitt motto i vanliga fall är att hålla låg profil. Fast hålla en låg profil är svårt om man är a)en av högst 3 tjejer b)pytteliten c)inte förstår språket d)har hårfärg, ögonfärg & hudfärg som skiljer mig åt från resten av folket och min personliga favorit e)är helt sjukt grym på kickboxning.
För det mesta är jag jäkligt snabb på att avstyra män från att visa intresse av mig genom att stoppa det för tydligt innan de hinner avslöja något och därmed sätta oss båda i en jobbig situation. Idag var jag för långsam.
Den här killen, vars namn jag inte minns (skämms på mig) vi kallas honom Enrique för det är typiskt spanskt och passade in på hans utseende. Jo han var rätt het. Stod mittemot mig, och det i sig kan väl tolkas som lite personligt, förutsatt att man inte hamnar i den situationen 20 gånger på ett träningspass. Och så stod Roberto (min gitarrlärare) mellan oss och agerade översättare. Dålig start på romantiken.
Pyjamaskillen Enrique bjöd alltså ut mig och ville visa mig Cantabria (för er idioter, regionen jag bor i) och frågade om jag ville åka bil eller "bike" undrar om det är cykel eller motorcykel - för att ni inte ska dö av förrväntan sa jag nej men nu i efterhand undrar jag om det var en motorcykel. Han hade definitivt kunnat ha en motorcykel, skulle totalt passa in på hans image. Sedan fortsatte han fråga om jag ville åka på kvällen eller på dagen.. jo ni ser vart det här leder kanske?
Jag sa nej. Möjligen flera gånger efter varandra. Eh pinsamt nog minns jag inte riktigt när han gick, var så upptagen att få allt översatt, nu i efterhand kan han ha gått redan innan jag sagt nej. Jäkla egoistiska arsle som är så självcentrerat att han säger det han vill och går!!
Roberto sa till mig - jag citerar "He is the typical spanish lover" och en annan av killarna snackade om att han skulle vara med på tv(???) WTF??? Vad är det här för en snubbe och more importantly vad är det för program??
Mitt svar löd "Then he can go and love something else"
Sedan försvann Roberto in i rummet brevid, antagligen för att rapportera - och hojtade in mig ca 2 minuter senare trots mina 5 "no" i olika tonfall. Visar sig att han ville att jag skulle visa upp min tungpiercing (vilka är dom här människorna??) så det gjorde jag. Och han visade förvånansvärt intresse och undrade hur länge jag haft den.
Sen visar han sin egen tungpiercing. Jag kunde inte låta bli att garva. Öppet. Det gjorde han också. Ironiskt. Ni förstår inte hur ovanligt piercings är i spanien - och tungan dessutom. oj. oj. Kunde inte låta bli att smälta lite grann, envisa bastard. Förhoppningsvis låter han mig vara ifred, fast det är ett fåfängt hopp.
Jag berättade min historia för mamman när jag kom tillbaka. Hon garvade. Hon garvar alltid åt mina historier.. Suck. Jag är glad att det underhåller någon, förhoppningsvis även er bloggläsare. Men så frågade hon "why", varför bjöd han ut mig, då svarade jag "it must be my charm" och vi skrattade lite för länge åt det. Ska jag känna mig förolämpad? Jag väljer att inte göra det.
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Anna
lovely skrivet :-*
2011-01-14 @ 15:18:31