strul till höger, strul till vänster
2011-02-16 @ 23:52:46
Uff, jag avskyr att försöka planera något på långt avstånd. Madridplaneringen var en mardröm, först Idas konstanda uppskjutande, velande och sen plötsligt ställa in allt. När allt sedan är bokat och ordnat med Ichigo är det omöjligt att få tag på tjejen och i 2 dygn freakade jag ut över att jag skulle hamna ensam i Madrid. Allt ordnade sig, i sista tänkbara ögonblick.
Parisresan skulle varit i April, men av omständigheter med min mamma och hennes kommande höftoperation fick vi planera om alltihopa, vilket betyder att jag kommer ha 10 dagars ledighet och inte ha något att göra med dom dagarna. Det betyder också att jag kommer komma tillbaka till Sverige ännu senare än planerat. Operationen oroar mig förresten mer än jag vill tänka på.
När jag tackade ja till jobbet trodde jag att jag skulle vara tillbaka i Sverige i början på juni, nu är jag uppe i början på juli istället. En månads skillnad. När jag är klar med mitt jobb här vill jag hem till min vovve och katt DIREKT. Nu får det vara nog med allt krångel, nu behöver jag någon sorts flyt.
Parisresan skulle ha varit bokad i slutet på januari. Vi ska åka i slutet på juni, det är högsäsong så varje dag freakar jag och stressar över att det ska bli strul med DET ENDA boendet vi har råd med eller de enda flygbiljetterna i vår prisklass. Min hembiljett står och fladdrar i stormvindarna.
Så nu sätter vi en deadline på den här skiten för annars kommer jag krypa ihop i fosterställning och gråta för nu orkar jag inte stressa mer. När jag kommer hem till Stockholm har jag: djuren som väntar, min morsa som ska iväg utomlands med sitt jobb, begränsat med tid innan min resa till Japan, heltidsstudier i japanska på en nivå där jag ännu inte är, plocka upp finskan, hålla uppe spanskan, plugga inför cambridgetest, jobb, träning, renovering av lägenhet & volontärarbete med djur.
Förutom allt det här så har jag känslan av att jag vill hem NU,NU,NU SÅ FORT SOM MÖJLIGT, NUUU inombords hela tiden. Det gör mig rastlös och grining. Så om ingenting är ordnat i när sista februari har passerat då är det löftet, drömmen och fantasin körd i botten. För nu orkar jag faktiskt inte :(
finns det någon där ute som vet hur det känns att vara borta hemifrån ETT HALVÅR? eller mer, 10 MÅNADER - NÄSTAN ETT ÅR!!!
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()