en bror, en faster & en moster
2011-02-16 @ 22:49:50
Jag hade en mycket förvirrande men klart bra dag, jag pratad med min bror på facebook. Det är för mig en mycket konstig upplevelse.
Jag har:
en mamma som jag inte kommer överens med
en paranoid hypokondriker till mormor
en morbror som är som ett barn mentalt
en moster som lever ett "finare" liv än oss
kusiner jag inte har någon kontakt med alls
en morfar som bor någonstans på andra sidan Sverige
Det här är vad jag har att arbeta med, och jag har inte kontakt med någon annan än min mamma, så när min pappa hittade mig på facebook för ett och ett halvt år sedan kom det som en sjuk chock. Han kom och hälsade på mig, efter att ha varit försvunnen i ca 15 år, inte ens myndigheten i England hade en susning om vart han hållit hus.
Tydligen hade han tillbringat 2 år i Afrika, ett år som volontär & ytterligare ett år med att kämpa för överlevnad mot malaria. Så jag träffade min pappa för andra gången i mitt liv, i en vecka. Sedan försvann han efter att ha gett mig sitt efternamn och sagt att jag har två syskon och en farmor i England.
Och min syster hittade mig först. Vi klickade inte, hon verkar inte intresserad av mig och verkar mest bitter över vår pappas brist på "pappighet". Till skillnad från mig och vår bror så har hon inte accepterat att han är den han är och kommer aldrig förändras.
Min bror hittade mig för mindre än ett halvår sedan. Vi har blygsamt utbytit lite ord och information. Idag hade vi en koversation. Det hela är så himla nytt och konstigt. Det visar sig att han också är väldigt kort, och framför allt, han precis som jag saknar fullständigt ett lokalsinne.
Min bror har, precis som min syster ett barn - vilket för mig till både moster och faster. En tanke som inte ens slagit mig tidigare. Jag har också blivit erbjuden att bo hos min bror ett tag och hälsa på honom, han erbjöd sig att ta med mig till min mormor, ännnu mer förvirring kring detta. Är det möjligt att jag har en mormor, som faktiskt beter sig som en mormor? Bakar, ordnar i trädgården & bjuder på fika och lyssnar tålmodigt?
Nu i efterhand, efter att ha pratat med Jen-chan inser jag, tanken slog mig inte ens att fråga efter en farfar, varför skulle det? Jag har inga män omkring mig, den tanken existerade liksom inte.
Min bror slösade ingen tid utan satte sin kompis i kontakt med mig direkt. En mma-fanatiker som vill sparras med mig trots att han aldrig utövat kampsort. Ändock argumenterade hans kompis starkt för att Mike Tyson är mycket "teknisk" varpå min åsikt var att han är en slugger med massiv styrka och killer instinct. That' it.
Detta kontrade han med att Mike Tyson utan problem skulle vunnit mot Muhammad Ali. Idiotiskt tycker jag, en slugger som Tyson har inte en chans mot en intelligent fighter med boxings historiens bästa fotarbete och snabba röreler.
Då är han fräck nog att säga att Ali hade problem med sin match mot Frazier - varför säger jag? - jo för att han precis fått fightas igen efter en 2 års avstängning. Vem vann den här konversationen? Jo jag. Han hade inge fler argument. Ni måste erkänna att jag låter skitsmart i den hrär diskusionen!
I sommar verkar det i alla fall som att jag åker till England för första gången, för att träffa min bror, min syster, min farmor, min brors dotter och min systers son för första gången...
Min bror erbjöd sig även att visa mig runt, vilket kan bli fruktansvärt skrämmande långa sträckor om han verkligen inte har ett lokalsinne.. Jag vet att jag aldrig skulle få för mig att försöka visa någon runt i Stockholm, jag skulle skämma ut mig när vi slutade helt vilse i en mörk gränd...
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()