BLOGGEN FLYTTAR
2011-02-17 @ 12:09:58
NU HAR JAG LESSNAT PÅ BLOGG.SE SOM VISAT SIG VARA HELT VÄRDELÖSA UNDER EN LÄNGRE TID,
BLOGGEN KAN NI NU ISTÄLLET HITTA PÅ
SO THERE YOU HAVE IT PEOPLE! JAG KOMMER DESSUTOM BÖRJA SKRIVA PÅ ENGELSKA, VERKAR SOM JAG FÅR FLER OCH FLER ICKE SVENSKA KOMPISAR. GOOD DAY TO YOU SIR
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (2) Trackbacks ()
strul till höger, strul till vänster
2011-02-16 @ 23:52:46
Uff, jag avskyr att försöka planera något på långt avstånd. Madridplaneringen var en mardröm, först Idas konstanda uppskjutande, velande och sen plötsligt ställa in allt. När allt sedan är bokat och ordnat med Ichigo är det omöjligt att få tag på tjejen och i 2 dygn freakade jag ut över att jag skulle hamna ensam i Madrid. Allt ordnade sig, i sista tänkbara ögonblick.
Parisresan skulle varit i April, men av omständigheter med min mamma och hennes kommande höftoperation fick vi planera om alltihopa, vilket betyder att jag kommer ha 10 dagars ledighet och inte ha något att göra med dom dagarna. Det betyder också att jag kommer komma tillbaka till Sverige ännu senare än planerat. Operationen oroar mig förresten mer än jag vill tänka på.
När jag tackade ja till jobbet trodde jag att jag skulle vara tillbaka i Sverige i början på juni, nu är jag uppe i början på juli istället. En månads skillnad. När jag är klar med mitt jobb här vill jag hem till min vovve och katt DIREKT. Nu får det vara nog med allt krångel, nu behöver jag någon sorts flyt.
Parisresan skulle ha varit bokad i slutet på januari. Vi ska åka i slutet på juni, det är högsäsong så varje dag freakar jag och stressar över att det ska bli strul med DET ENDA boendet vi har råd med eller de enda flygbiljetterna i vår prisklass. Min hembiljett står och fladdrar i stormvindarna.
Så nu sätter vi en deadline på den här skiten för annars kommer jag krypa ihop i fosterställning och gråta för nu orkar jag inte stressa mer. När jag kommer hem till Stockholm har jag: djuren som väntar, min morsa som ska iväg utomlands med sitt jobb, begränsat med tid innan min resa till Japan, heltidsstudier i japanska på en nivå där jag ännu inte är, plocka upp finskan, hålla uppe spanskan, plugga inför cambridgetest, jobb, träning, renovering av lägenhet & volontärarbete med djur.
Förutom allt det här så har jag känslan av att jag vill hem NU,NU,NU SÅ FORT SOM MÖJLIGT, NUUU inombords hela tiden. Det gör mig rastlös och grining. Så om ingenting är ordnat i när sista februari har passerat då är det löftet, drömmen och fantasin körd i botten. För nu orkar jag faktiskt inte :(
finns det någon där ute som vet hur det känns att vara borta hemifrån ETT HALVÅR? eller mer, 10 MÅNADER - NÄSTAN ETT ÅR!!!
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()
en bror, en faster & en moster
2011-02-16 @ 22:49:50
Jag hade en mycket förvirrande men klart bra dag, jag pratad med min bror på facebook. Det är för mig en mycket konstig upplevelse.
Jag har:
en mamma som jag inte kommer överens med
en paranoid hypokondriker till mormor
en morbror som är som ett barn mentalt
en moster som lever ett "finare" liv än oss
kusiner jag inte har någon kontakt med alls
en morfar som bor någonstans på andra sidan Sverige
Det här är vad jag har att arbeta med, och jag har inte kontakt med någon annan än min mamma, så när min pappa hittade mig på facebook för ett och ett halvt år sedan kom det som en sjuk chock. Han kom och hälsade på mig, efter att ha varit försvunnen i ca 15 år, inte ens myndigheten i England hade en susning om vart han hållit hus.
Tydligen hade han tillbringat 2 år i Afrika, ett år som volontär & ytterligare ett år med att kämpa för överlevnad mot malaria. Så jag träffade min pappa för andra gången i mitt liv, i en vecka. Sedan försvann han efter att ha gett mig sitt efternamn och sagt att jag har två syskon och en farmor i England.
Och min syster hittade mig först. Vi klickade inte, hon verkar inte intresserad av mig och verkar mest bitter över vår pappas brist på "pappighet". Till skillnad från mig och vår bror så har hon inte accepterat att han är den han är och kommer aldrig förändras.
Min bror hittade mig för mindre än ett halvår sedan. Vi har blygsamt utbytit lite ord och information. Idag hade vi en koversation. Det hela är så himla nytt och konstigt. Det visar sig att han också är väldigt kort, och framför allt, han precis som jag saknar fullständigt ett lokalsinne.
Min bror har, precis som min syster ett barn - vilket för mig till både moster och faster. En tanke som inte ens slagit mig tidigare. Jag har också blivit erbjuden att bo hos min bror ett tag och hälsa på honom, han erbjöd sig att ta med mig till min mormor, ännnu mer förvirring kring detta. Är det möjligt att jag har en mormor, som faktiskt beter sig som en mormor? Bakar, ordnar i trädgården & bjuder på fika och lyssnar tålmodigt?
Nu i efterhand, efter att ha pratat med Jen-chan inser jag, tanken slog mig inte ens att fråga efter en farfar, varför skulle det? Jag har inga män omkring mig, den tanken existerade liksom inte.
Min bror slösade ingen tid utan satte sin kompis i kontakt med mig direkt. En mma-fanatiker som vill sparras med mig trots att han aldrig utövat kampsort. Ändock argumenterade hans kompis starkt för att Mike Tyson är mycket "teknisk" varpå min åsikt var att han är en slugger med massiv styrka och killer instinct. That' it.
Detta kontrade han med att Mike Tyson utan problem skulle vunnit mot Muhammad Ali. Idiotiskt tycker jag, en slugger som Tyson har inte en chans mot en intelligent fighter med boxings historiens bästa fotarbete och snabba röreler.
Då är han fräck nog att säga att Ali hade problem med sin match mot Frazier - varför säger jag? - jo för att han precis fått fightas igen efter en 2 års avstängning. Vem vann den här konversationen? Jo jag. Han hade inge fler argument. Ni måste erkänna att jag låter skitsmart i den hrär diskusionen!
I sommar verkar det i alla fall som att jag åker till England för första gången, för att träffa min bror, min syster, min farmor, min brors dotter och min systers son för första gången...
Min bror erbjöd sig även att visa mig runt, vilket kan bli fruktansvärt skrämmande långa sträckor om han verkligen inte har ett lokalsinne.. Jag vet att jag aldrig skulle få för mig att försöka visa någon runt i Stockholm, jag skulle skämma ut mig när vi slutade helt vilse i en mörk gränd...
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()
anybody out there..
2011-02-13 @ 16:25:19
Jag har en vecka som jag skulle beskriva som TOTALT JÄVLA VÄRLÖS SKIT VECKA och folk har sedan tidig onsdag morgon bombat mig med frågor som...
"have you heard anything? "any news?" "is she coming?" "how's it going?" "so what is she going to do?" "so what are you going to do" "so what about your friend" "heard anything from your friend?" "how are you doing?" "so where's your friend?" "what happened?" ETC ETC ET-FUCKING-C.
How does this make me look?
Like an idiot.
How does this make me feel?
Like an idiot.
How does being an idiot make me feel?
Like a pissed off fucking hungry bear woken up from hybernation by someone poking it with a stick. Not too good that is.
Det här kan göra vem som helst vansinnigt arg. Men jag är såååå tacksam till D'Vonne som gjorde den här åt mig efter att ha hört hur deppig jag var. Hon lyckades få mig ur min hopkrupna fosterställning med deppig musik tillduschen. Framsteg.
Om en tjej jag ännu inte träffat klär upp sig i en pichachu-dräkt och gör en så söt teckning åt mig för att jag är deppig - det får mig att ifrågasätta lite vilka som är mina riktiga vänner och vilka man kan lita på.
Detta är inte en personlig pik - utan allmänt en dra kammen över er allihopa - jag har känt mig besviken på många av er mer än en gång på sista tiden. Just nu känner jag mig ensam och skitdeppig (jag vet inte hur jag kan få er att fatta det tydligare) och hade behövt någon här - men surprise inte för första gången finner jag mig ensam.
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (3) Trackbacks ()
självporträtt
2011-02-12 @ 23:13:51
Jag älskar självporträtt - RIKTIGA självporträtt som faktiskt visar vem du är, inga jäkla amatörbilder framför en spegel, utan en bild på VEM DU ÄR, en privat sida av dig själv.
Porträtt behöver inte vara fotografier, det kan vara målningar eller till och med musik. Kanske är det därför jag alltid kommer älska Lukas Rossi? Han sjunger från själen.
Jag funderar på att ta en månad och fokusera på att försöka ta endast självportätt. Inte den här månaden dock. Jag har tillräckligt på min tallrik just nu. Jag har precis lagt till styrkeövningar eftet kickboxningspassen och nu ska jag också lägga till simning en dag i veckan. Efter det ska jag lägga till löpning och ytterligare ett k1 pass.
Men mot vårkanten, när jag har solen på min sida. Fast självporträtt i regn är rätt häftigt det med.
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()
hair...hair...
2011-02-11 @ 20:50:46
Jag har i stort sett endast haft dåliga hårdagar sedan ett par månader tillbaka. Men det är okej. Jag har nu officiellt get upp om mitt hår!
Jag klippte mig i hopp om att förenkla hela se-presentabel-ut biten men det körde ihop sig när jag fick en hårklippning totalt olik ifrån vad jag företällt mig.
Frisören insisterade också på en lugg åt höger sida - min virvel "ville" det. Men det visar sig att min virvel inte vet smack för utan att göra något med håret (mer än ruska det som en blöt hund) så lägger sig luggen åt vänster. Ja men vad fan då kan den ligga där.
Jag har också skitit i hela "borsta håret" biten för det gör fan ingen nytta ändå, mitt hår är som en evig spindelväv som är omöjlig att få kontroll över.
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()
och nu då?
2011-02-10 @ 09:15:37
Efter att ha hört/läst nyheterna om att Jen-chan shabblat till det och inte kan ta sig ner till Spanien har jag massvis med tid över. Och inte i ett bra sammanhang. Alla väntade nämligen på henne och hade ordnat sina sheman så vi skulle ha den här dagen ledigt och kunna gå på marknad och traska runt i Torrelavega. (Vi skulle till och med låna en bil som får plats med mer än två pers som farsans batmobil.)
Så nu har alla redan tagit ledigt från sina jobb och ställt in alla planer så jag och ungen får helt enkelt pallra oss in till stan och tillbringa hela jäkla dagen där. Vilket betyder att jag kommer vara fullständigt ledig eftersom alla släktingar kommer slåss om ungens uppmärksamhet. Det betyder 5 timmar av "vad fan ska jag göra nurå?!"
Det betyder också att min cover inför varför jag absolut under inga omständigheter kan åka motorcykel med pyjamaskillen är helt körd. Och jag kommer stöta på honom idag på träningen - och behöva förklara för alla hela incidenten. Kan det bli drygare?
Farsan som tyckte allmänt synd om mig erbjöd sig att ta med mig upp i bergen till en skidplats där man kan stå på glas och titta ner i avgrunden (typ). Låter många gånger mer frestande än att dö fastklamrad vid en pyjamasille (som förresten är 33 år gammal - förtydligande på GAMMAL)
Jag har också funderat på alternativet att gåt till simhallen i stan (jag har nyligen insett att vi faktiskt har en) det är öppet hela veckorna till skillnad från allt annat som stänger på söndagar av lathet eller religion. Så att sticka iväg en dag i veckan, simma lite (och tro mig det blir lite) lata runt i bastun och göra något åt min jäkliga hy (måste bero på att jag inte fått min ordentliga choklad dos på ett tag) och sen duscha och skrubba sig ren. Jag älskar lukten av klor - jag älskar att vara superren - jag älskar hur fräsh man känner sig efter ett besök på en simhall. Totalt värt att spendera ett par timmar från min händelselösa söndag!
Allt som kvarstår nu är att vänta på nyheter från Jen-chan och se om det är möjligt för henne att ordna nya biljetter ner hit - så snart som möjligt!
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()
brist på allt
2011-02-08 @ 18:09:26
Vi har lite av en mindre kris på ingång här borta. Tvättmaskinen gick sönder nyligen - precis när jag införskaffat två Mount Everest med tvätt. Jag har två "halvrena" (och med halvrena menar jag long due för tvättning) strumpor. Jag har också 3 t-shirts - varav endast 1 är anpassad för träning kvar. Jag är inne på mina sista mjukisbyxor.
Nu är tvättmaskinen full. Och inte påsatt. Vi har inga gafflar eller knivar kvar. De stora tallrikarna är smutsiga. De små tallrikarna är smutsiga. Vi har 2 glas kvar (som inte är vinglas) varav det ena jag använder NU.
Men det ordnar sig! Jag hoppas och ber att tvättmaskinen blir lagad på torsdag. Jen-chan den där t-shirten kan behövas av mer än en anledning nu...
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (1) Trackbacks ()
skräck-scenario
2011-02-07 @ 23:12:38
Grundfakta. Vi for i ett hus med MYCKET fönster, stora fönster som går från tak till golv - inte superbra mot zombieattacker t.ex. Vi har en stor trädgård. Utan ljus. Och en stor trägrind som öppnas med fjärrkontroll. Och en nyligen installerad ringklocka.
Så! Mamman ska precis gå ut med hunden när ringklockan ringer. "Åh that must be Alex... but why is he using the doorbell?" öppnar grinden lite grann. Mörkt. Ingen där. Ingen kliver genom den öppna grinden.
Vi freakar ut lite och jag föreställer mig alla typer av skräckfilmsscenarion och är mycket tacksam över de diverse verktyg och vapen pappan förvarar i garaget - bland annat X antal yxor i olika storlekar och en motorsåg.
Mamman bestämmer sig för att aldrig i livet gå ut med hunden utan väntar på att pappan ska komma tillbaka och ta ut hunden. Och hon säger "let's not think about it. Let's have dinner." Nu börjar jag tänka på min mormor som alltid sopar problem under matten - inte den ultimata lösningen.
Ett par minuter senare ringer ringklockan igen. Mammam öppnar inte. Vi står klistrade vid fönstret. Och jag säger "what if it's Alex?" - "there's no headlights... if it would've been Alex we'd see the lights from the car" Jag föreställer mig ytterligare skräckfilms scenarion.
Jag vill avsluta det här med att pappan kom tillbaka och upptäckte ett tekniskt fel. Men sanningen är den att ringklockan fungerade precis som den skulle och vi vet fortfarande inte varför den ringde...
###
Jag "It's a wonder I haven't gotten nightmares yet with all the films I watch with Alex. We only have a film called planet terror left..."
Pappan kommer precis in i rummet: "Have you seen it yet!"
Mamman: "that sounds kind of..."
Jag: "i know scary."
Pappan: "it's brilliant, you'll love it"
Jag tittar menande på mamman: "that's what I meant"
Nej jag har inte sett planet terror ännu. Men om jag känner Alex rätt så kommer jag ha gjort det när jag vaknar upp imorgon.
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()
- va fan?!
2011-02-04 @ 09:40:08
Jag brukar kika in här lite då och då - lite för ofta faktiskt. Och varje gång blir jag besviken och irriterad över att ett nytt inlägg inte skrivit sig själv.
Så i brist på bättre får jag väl försöka skrapa ihop ett inlägg ändå. Om 3 timmar sticker hela familjen iväg på bröllop och kommer inte hem förrns på söndag! Det betyder att jag har huset för mig själv och troligen kommer äta ihjäl mig om jag inte dör av tristess först.
Och äta ihjäl mig är fullt möjligt. Både frysen och kylen är nyfyllda och igår innan träningen gick jag förbi och plockade på mig lite "nödvändigheter" som American cookies, Oreos, Pringles, Popcorn & Fanta (stor).
Jag har nu endast 4,5 engelska böcker kvar att läsa (och efter helgen har antagligen ytterligare 1,5 försvunnit) - oh, Jen-chan be an angel and bring me a new one *tår i ögat*
Jag hittade för övrigt DE PERFEKTA jeansen igår. Självklart hade jag inte med mig pengar då (smarta jag) de satt som skapta för mig - utan att vara obekväma. Och jag har riktigt höga krav på bekvämlighet!! Så nu måste jag vänta en vecka innan jag kan åka tillbaka till affären och be en bön om att ingen köpt dom *tårström i ansiktet*
Eftersom alla vet att folk tycker om att läsa när det går dåligt för folk kan jag lika gärna säga det! Jag har fått.. något som inom en inte för avlägsen framtid skulle kunna utvecklas till CELLULITER!!!! Jag trodde aldrig den dagen skulle komma- Löpningsskor införskaffas snarast!
Och nu när vi ändå är inne på det här samtalsämnet. Jag köpte ett par trosor på en asiatisk affär. När jag stod och letade efter min storlek ser jag följande storlekar "XL", "XXL" & "XXXL". Tror ni inte jag hånar dom här storekarna för allt jag är värd? Jo, självklart. Och jag köper storlek XL.
Jag får inte upp trosorna över röven. En ny low.
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()
dagens insats
2011-02-01 @ 16:33:57
Jag räddade livet på en liten åkermus idag. Det började med att ungen som satt och tittade ut genom "balkongdörren" den leder visserligen inte ut till en balkong - utan trädgården och den är gjord av glas. Hur som helst, ungen satt och kollade ut och så börjar hon VRÅLBÖLA - Jag menar gråta som att hennes liv står på spel.
Jag går och tittar och då ser jag en PYTTELITEN åkermus som krafsar längst ner på dörren. Och KATTEN SITTER 1 DM FRÅN MUSEN!
Min reaktion?
Jag lämnar ungen - springer runt och ut genom köksdörren (i tofflor - och jag kunde inte öppna dörren - då hade musen rymt in i huset istället...hade varit jobbigt att förklara för föräldrarna...) och börjar (nu i efterhand inser jag) lagom hysteriskt försöka få bort katten från musen genom ljud och viftande. Katten försöker gång på gång springa tillbaka till musen (notera att det är den här katten som biter mig till och med när jag försöker kela med henne) Tillslut tar jag och lyfter upp katten och springer in med den - och lyckas mirakulöst låta bli att bli biten/riven.
Väl tillbaka inne har ungen fortfarande inte återhämtat sig från musen (jag lovar att det är den fegaste ungen någonsin) så hon klamrar sig fast vid mig som en apa. När hon lugnat ner sig sätter jag ner henne på golvet. Tror du inte åkermusen gått runt och står precis utanför fönstret framför ungen (fönstren går från tak till golv) vilket resulterar i en hysterisk gråtattack från ungens sida och även rivmärken över min ena kind för att jag befann mig för nära barnets klor. eh fingrar.
Poängen med det här är: åkermusen var fullständigt oskadd. Tack vare mig. Jag är mindre oskadd. Och katten ligger inomhus någonstans för resten av dagen och ungen gör tappra försök till att sabotera allt inom räckhåll.
THEEEE END.