Have a little faith
2010-11-16 @ 15:57:18
När man befinner sig långt bort från vänner och familj - skillnaden är hårfin i mina ögon - så tappar man självförtroendet ibland. Man undrar liksom om dom finns kvar där borta när man kommer och om alla löften betyder någonting fortfarande. Jag vill inte vara den enda som klänger mig fast.
2 löften speciellt ekar tydligt i mitt huvud varje gång jag tvekar.
# När jag och Jen-chan tillbringade vår sista badstrandsdag tillsammans. Vi satt i timmar på en brygga och vågorna lyckades hela tiden skölja över endast mina ben och rumpa och solen värmde fast det började bli sen eftermiddag. Då bestämde jag och Jen-chan att vi skulle sikta på Disneyworld tillsammans till våren.
Det var över 3 månader sedan och det borde blekna men det gör det inte. Såhär i efterhand önskar jag att vi hade gjort något barnsligt som "pinky-swear".
Jag är fast besluten att genomföra vårt löfte, det skulle betyda att för en gångs skull genomför vi något hela vägen - ett löfte som vi väntat på att uppfylla i 7 månader. Det blev ju inget Thailand trots allt. Men det är inte upp till mig. 10 dagar till domen.
# Aki och jag fikade tillsammans och satt och pladdrade på utan att ta en paus. Och trots att vi knappt känt varandra en sommar så sa hon "jag finns här när du kommer tillbaka". Galet men jag trodde och tror fortfarande på det.
Jag hade aldrig kunnat gissa att sann vänskap gick att hitta bara sådär. Jag undrar hur stora chanserna var för att vi skulle hitta varandra?
Permalink Dagens noteringar Kommentarer (0) Trackbacks ()